Tänk att ett sånt litet meddelande kan göra en så himla glad......

[08:31:01] Tommi  Pekkkanen: Framme och allt är bra.

Eftersom jag själv lider av en enorm flygrädsla så känns det när min familj är ute och flyger också. Började redan på 90-talet när vi åkte till Kanarieöarna med alla tre tjejerna och Malin var 6 år, hon kunde inte sitta där hon skulle utan toaletten var ett kärt tillhåll, jag fick jaga henne överallt genom planet och till slut fick lilla Mamma panik och ville bara av, och sen sitter det tyvärr kvar, jag vill nog känna fast mark under mina fötter. Och inte gjorde det saken bättre av att äldsta dottern beslöt sig för att bli flygvärdinna, nu har jag haft det lungt i dryga 2 år men nu jobbar hon igen och nerverna sitter verkligen på utsidan ibland. Ibland glömmer jag och ibland så gör jag det inte........Sånt är livet och tur är det kanske att vi alla inte är lika, men sista resan till turkiet 2006 fick nog bli min sista uppe i det blå.

jag som älskar min frihet och jag som kräver min ensamhet ibland, jag som umgås med mina vänner på dagarna men FY KATTEN VAD JAG KÄNNER MIG ENSAM IKVÄLL........

blir nog att tillbringas på Hammartorget och Vårmarknaden eller vad det nu kallas,

och Mormors små älskningar åker med Mamma o Pappa och ett helt gäng med barn och vuxna till Turkiet......lite känns det eftersom jag träffar dom så himla ofta. Huvudsaken är att dom får kanonkul med god mat, värme och mycket bad.

Lunchen är redan gjord och det blev Makaronipizza en liten favorit härhemma, och helst för Alexander men idag fick han tyvärr inte smaka eftersom dom begav sig hem till Sigtuna igår. Första ggn, som jag faktiskt grät när dom åkt, han börjar ju bli stor nu och en mycket social liten kille som charmar Mormor jämt. Jag saknar honom ständigt och vet ju att det bli några veckor mellan gångerna då vi kan träffas.....men när vi väl gör det får man ta igen allt på momangen. Nu skall ansiktet på och håret, ja det fixar väl blåsten till antar jag så det är bara att knalla ut i härligheten.....

och solen skiner och Lena med Alexander kommer äntligen hem efter 1 månad, sen blir det lunch   på Westerqvarn hos Mellandottern som måste jobba tyvärr. Svärson och Noel kommer också så det bli att vara med familjen idag, avslutar sen eftermiddagen på Håkans Döttrar   så småkillarna   får leka lite ute, eller kladda i vattenfontänen som är så poppis i den åldern och vi vuxna får jaga dom. Kvällen skall jag sen tillbringa härhemma med Vendela och mys  . Hon och familjen åker till Turkiet imorgon så Mamma o Pappa får sova ut innan resan och Mormors nerver   sätts på prov......och sen var denna dag över.     

Då har vi hamnat på 17 Maj,   ojoj vad dom kan fira sin dag, här i Sverige ser man knappt en flagga den dagen, skäms på oss.

I vår familj är det bara    och     som har alla 4 länderna i sitt blod, heja dom.....

Pappa är Finsk

Morfar är Norsk

Mamma Svensk-Norsk

och Gammelmorfar Norsk-Dansk.

Gick det bra idag när vi tre vänner träffades, ja, vad svarar man på det, helt enkelt svar är JAG VET INTE .........

Att förlora sitt barn måste vara det värsta en förälder kan råka ut för.Jag är övertygad att man hamnar i ett chocktillstånd, en sinnesförvirring,

Man kanske krälar på marken, man vill inte förstå, man kan inte förstå, för det är så svårt att ta in detta stora i den lilla

kroppen som man har. Det finns inte plats för något så traumatiskt.Det måste kännas som flera trådar i ens hjärna klipps av,

och aldrig löds tillbaka igen.

När då det ofattbara händer, vad kan jag som medmänniska göra... Är jag hennes vän, så finns jag där för henne och lyssnar på henne,

Då kommer jag kanske också alltid att ha en speciell plats i hennes hjärta. För de som vågade stanna kvar och de som svek glömmer

man aldrig.

Jag tänker inte tala om för henne att livet måste gå vidare. En dag när hon tittar ut genom sin glasbubbla, så förstår hon kanske att livet

går vidare, men på ett helt annat sätt än det gjorde förut. Du blir nog aldrig densamma som förut..... Var beredd på att livet aldrig mer blir detsamma . Livet stannar, men hoppas att det återvänder så småning om

på ett annorlunda sätt. Fan vad svårt det är att stå så nära bredvid och bara finnas........Jag stod på samma plats för 6 år sedan så jag vet..  

Jaha då var det Måndag och regnet det kommer av och till, det enda positiva med det är att då behöver man inte känna att man måste åka till kyrkan och vattna graven  ......Idag blir det upp till Försäkringskassan, tänk att det skall vara så krånligt att snart bli pensionär, papper hit och papper dit, dom behöver ju bara trycka på en knapp på Datan så finns alla mina uppgifter. Inget nytt har väl hänt sen förra veckans inlämning, (fan också).....  

Efter det så blir det första ggn. vi tre vänner träffas sen det tragiska förra Tisdagen, vi skall ta en fika   och bara vara och försöka prata vardagliga ting, jag tror att vi behöver det alla tre. Och framför allt den ena väninnan, hon behöver fokusera på lite annat ibland, i alla fall för stunden.

Vi skall göra så gott vi kan och det kanske kommer in ett skratt då och då, vi får se, trots allt så måste livet gå vidare för henne.....  

och en mycket turbulent vecka är snart över, nu får man spotta i nävarna och ta nya tag med nästa vecka, hoppas att den blir lite lugnare i allafalla i sinnet.

Idag har det varit Noel dag, 2 år nu fyllda och han var som ett solsken hela han utom på slutet då tröttheten tog överhanden. Nu blir det tidig sänggång gissar jag och även denna Mormor skulle efter nattens alldeles för några timmar i ögonen behöva lägga sig tidigt. Men hur katten skall man kunna missa hockeyn och Big Brother, jag får väl sitta och kolla på båda kanalerna emellanåt och se vad som händer.

Har suttit ute på bänken nedanför som jag tjatade till mig men ingen direkt värme i luften så det blev inte många minuter, kan bara konstatera att med denna utsikt så är det inte konstigt att man längtar bort nångång....