För ca 2 veckor sen fick jag besök av Herr Höstdepp, ingen trevlig herre minsann och han såg lite maläten ut så han hade nog gått många vägar och gjort många besök innan han dök upp här hos mig. Man är dum nog att tro att han inte skall komma varje år men det gör han, tur att han inte flyttar in för gott.

Han är förståndig nog att hålla sig undan när jag är bland mina nära och kära och han följer heller inte med ut och tar en fika med mina vänner. Annars så är han som en igel, han trivs allra bäst när jag är ensam och när helgen kommer gottar han sig riktigt.......man kommer inte undan fast man blivit pensionär, då säger dom som vet bätre att då brukar han inte komma på besök så ofta, jo, pyttsan, nog kom han. Det är väl en jäkla tur att man vet att han sticker så fort vi närmar oss december, november tycks han gilla allra bäst.

Imorgon blir jag av med honom då skall jag lura med mig en vän ut på en behövlig fika- och pratstund och då kan han sitta här och tjura bäst katten han vill. Nu skall jag slänga in några kycklingklubbor i ugnen och inta soffan och stickningen för att så småningom invänta Beckfilmen klockan 21.00...   herr depp stänger jag då förmodligen in i garderoben så länge.

  Åren går alldeles för fort, hittade ett kort från Lenas bröllop och då ser man på Vendela hur fort det har gått......nu är det kvällsmys här med sallad, tända ljus och så har jag varit ner till ICA och pussat Noel och Vendela, bäst att passa på när dom är i krokarna, annars lugn dag, enbart en sväng ett par timmar med god vän på Loppis, kom såklart hem med lite som jag ABSOLUT behövde....småler och skall nu kasta mig i soffläge och titta på TV.

Att bo compact living är ett pussel, varje sak på sin plats och man måste exakt veta var allt finns och placeras. Men jag trivs och större skulle jag nog inte vilja ha, men däremot en balkong, här är mitt lilla compact boende, lite hemma hos i svart-vitt, kul att fota i det nångång också.......

Lilla Kökshörnan.....  

Del av Hallen......  

Vardagsrummet......  

Småkidsens bushörna och vilohörna..  

Mitt lilla krypin, minsta i stan...mörkt, tyst och ack så mysigt för mig.  

Badrummet, nästan större än där jag sover,,,,,,      

och här tvättas det för fullt. Inget Håkans Döttrar blev det men fika blev det ändå efter att ha besökt kyrkogården och kommit fram till att nästa sommaren blir det till att sätta upp bladguld på Pappas namn, vädret har tagit hårt på stenen och hans guld har försvunnit, som det är nu ser det inget vidare ut........en utmaning för Monika.

Minnena bleknar men

Saknaden bleknar aldrig.

Livspulsen liknar nu för tiden mest hjärtklappning. Ett skenande hjärta som bultar så intensivt att det snart kan sprängas. Alla vet vi det. Alla känner vi det. Alla pratar vi om det. Jäktet, oron och den svindlande farten. Vi hinner inte. Julen är snart här. Semlorna och tulpanerna är här innan granbarren ens försvunnit i hörnet. Våren omfamnar oss sen. Sommaren och jordgubbssäsongen slinker undan som en ödla. Höstens mörker smyger på. Julen är inte långt borta igen. Skynda. Och så är julen över oss igen. Våra oklara ögonblick blir fler och fler. Vi hinner inte registrera vad som händer i våra liv utan allt går fortare och fortare utan att vi registrerar vad som händer med och i våra liv. Undrar om det blir värre med åren............

men idag tänker jag lite extra på min pappa som jag förlorade för 18 år sedan och den dagen sitter kvar i mitt minne som om det vore igår.......och jag kan nästintill inte komma ihåg vad jag åt till middag i förrgår.

Den nyårsaftonsnatten kommer jag ihåg vartenda ord han sa till mig när han ringde och önskade mig och min familj ett GOTT NYTT ÅR, 16 timmar senar fick jag hämta hans kläder i en plastkasse på Polisstationen i Köping, Som Pappas flicka så var det den största katastrofen man kan tänka sig, hela den dagen sitter som inristat i huvudet på mig och jag förbannar ofta att han gav sig ut på isen för att fiska den Nyårsdagen och så var olyckan framme......

Idag lilla Pappa så kommmer jag ut till dig, jag sätter mig väl ner och tänder en cigarett och sen pratar vi ett tag, jag berättar hur tjejerna har det och hur fina barnbarnsbarn du har och att det är så tråkigt att du fick lämna oss alla så tidigt,,, men hur som helst så viskar jag i alla fall GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, idag skulle du fyllt 88 år..........