efter 3 dagar med lilla Alexander känns det nu bara tomt, inga händer som kramar, ingen hand att hålla lite i när jag skall lägga mig, ingen att hålla ögonen på, inget gulligt litet leende, alltså ingenting, tänk vad fort man vänjer sig och sen blir det som om luften gått ur en.....säger bara det att det är tur att jag har dom inom räckhåll i alla fall....