så kort vart mitt s.k icke bloggande, men på vissa viktiga personers  uppmaning så skall jag ändå fortsätta. Jag tänker fan i mig inte gå under bara för att vissa människor beter sig som idioter. Jag brukar kunna hamna därnere i gropen och jag får jävligt bråttom att ta mig upp igen. Nog för att jag har ett attans humör och kanske det  inte gillas av alla men jag är den jag är och säger jag och lovar en sak, ja då står jag för det också. Nu är jag lite som ett rovdjur på jakt, bevakande, ilsken och djävligt uppretad. 

Ibland begriper jag mig inte på folk, må vara att man är pensionär, men desto bättre tänkte jag idag, man har en förbannat stor livserfarenhet men i vissa läghen så räcker inte ens det.

Skit samma, nu skall jag titta på mina Mordprogram och får vara glad för dom pussar jag fått ikväll när jag suttit barnvakt på Lyckovägen medan Mamman och en väninna till henne agerat tuvskuttare,och denna Mamma är stolt över att ha en dotter som är så duktig i spånbanan på kvällarna och Mormor ställer gärna upp och tittar på Kalle Anka med lilla herrn i huset......

med det mesta. Jag har tröttnat på bloggen också... så mitt liv blir inte offentligt längre, inte någonstans. Fröken Björklind har ändrat kurs på sin väg genom livet, tur att man kom på det i tid innan man gick på fler minor. Så var det med det.....och med det småler jag och knallar min egen väg.